Jag drömde en mardröm min familj var med min lillebror och storasyster försvinner tidigt ur drömmen, men sedan befinner jag mig på en aristokratfest med mina föräldrar. Alla är vackra. De unga tjejerna snackar skit om varandra. Detaljerna är diffusa men min pappa som jag nästan aldrig sett full går runt aggressivt i salen. Välklädd en arketyp av en framgångsrik man, nu berusad full av demoner. Min mamma faller plötsligt ihop i min famn - hon dör. Det känns som en adrenalinvåg sköljer över mig i panik och jag håller henne medan jag brister ut i gråt. Själslig gråt. Har inte gråtit så på nästan ett decennium sen när jag gick på konstskolan och dom hade avskedsfest för mig och jag låg i sängen o tittade min första kärlek i ögonen efter att just ha läst förvandlingen av Kafka. Nu var jag baggen dom blev av med - Tillbaka till drömmen, detaljerna är fortfarande oklara men jag faller strax ihop jag med. Jag dör. Jag ser en genomskinlig skiva som är ett avtryck av min målning som ska representera tiden. De läggs ihop i tre segment som om någon dragit på en spak. Jag återföds som ett murmeldjur djupt nere i en grotta i en regnskog. Som ur ett TV-spel springer jag rakt horisontalt och jag samlar guldmynt.