...var den än står att läsa,
på internet, i tidningen,
på enskilt papper, i en bok, ett häfte,
en folder, en skylt...

...om längre än ett kvistfritt kvastskaft den är,
grips jag ofta av olika känslor precis efter varandra.

Den ena efter den andra,
som av iver att hinna till slutet,
som av iver att den 'aldrig' måtte ta slut,
som av iver för att den här stunden kan komma åter,
att jag hittar de där smultronställena igen.

-

Då jag sitter en dag vid havet och ser vågorna
som i berusning och tjusning.
Ibland för att jag är förälskad
eller i alla fall 'som förälskad'.

Ibland skiner solen, vågor lugna för att havet är lugnt,
ibland som vredgade vågor för att havet är upprört
med eller utan regn i det redan våta därute.

Det finns så många dagar
och gånger vid havet,
stranden, vågor, med och utan
människor, båtar, vindbyar.

-

Stundom är gatorna tomma, det är sen kväll,
kanske rent av tidig morgon.
Ibland är natten morgon eller morgonen natt.

Någon drar en kärra, det delas ut morgonblad,
tidningar i trappuppgångar, enskilda hus.

Morgonen kan vara kylig eller sval,
den finns där oavsett årstid,
någon är ute och resten är tystnad.