Romans; jag tyckte mig varit klar med konsten; sett igenom spindelnätet som målar i bakgrunden, denna slöja - där sanningen döljs. Jag målade som en dement, det enda sättet inspiration kommer ifrån att vara ett tomt kärl där ocensurerade juveler som sicksackigt likt en DNA-sträng bygger världen bit för bit. Kreativitetens odödliga kropp, vilket människans högsta uppgift är att visa - se skönhet bor i lidandet. Sedan föll jag, men den heliga demensen bor inom mig. Jag har inte målat mina sista tavlor eller skrivit den sista dikten. Men jag är på väg - en stege till himmelriket som en hägring vid horisonten dansar som en synvilla i violett och turkost.