I feberhallucinationer drömmer den blinda om synen; välsignad från helvetet står paradiset stilla och svart, inte ett hav utan en rymd

Själen skakar att berätta något bollar inuti i huvudet på den stumme; nu är det bara ett stim av maneter i floden, salt som barndomens tåreflod och när man tar upp dom förlorar dom sin form som när en sanning skrivits och suddats ut - förvandlas till död gelé

När lågan släcks lyser blommorna där de döda lutar sig över och luktar - kommer ihåg mer och mer