En släkting till mig säger
att när jag utbrister i ord,
positiva besked,
låter som vore de negativa.

Negativa repliker å andra sidan,
låter som positiva.

Själv tar jag det mest som
att de för fattare,
bör kunna ljuga
som just övertygande.



(Texten,
vilken legat i utkast sedan något år,
har fått tid att komma
något till mognad sedan dess)