Att sitta här inåtvänd
loskad
och osynlig
drar mig mot vattnet fast ingen ser
jag ler och förväxlar mig själv med
kvinnan i gräset

jag är som dom
jag är som dom

i en stilla rörelse mot kanalen
lika inåtvänd
loskad
och osynlig

det tär på mig svulstiga kvinnokropp
det svider att insikten inte längre plockar apelsiner i Australien
det skaver mer än ensamheten

sådär inåtvänt
loskat
Och osynligt