Om nu lyckan sitter i själen.
Hur kan då smycken, amuletter,
ge skydd mot 'olyckan'?

-

Då du säger att du älskar mig,
är det som att du menar
att du älskar naturen, havet.

-
Samma år jag fick sparken,
började firman gå illa.

Det var precis som om före
taget jag gick från före dess.

De gick mycket strax efter
i en sådan där som konkurs.

-

Har du väl lämnat in,
har du väl 'checkat ut'?

-

Stingslig? Du?
Tur att bara andra
betraktas vara det
och inte just en själv.

-

Saker jag inte tar till frukost,
säger Kristina.
Kaffe, juice, äggmacka,
baconskivor, korv,
rostat bröd, pannkakor...

...ja och så ett glatt humör förstås.
Det är ju ändå förmiddag.

-

Säg till när du vill att någon annan
än du själv bestämmer vad
du skall äta, bära för kläder,
ha som resmål, program för dagen.
Val av växter, husdjur, vänner,
eller bara sorts gardiner i fönstren.

För du har ju varken vilja eller smak själv.
Eller vad säger du om den saken?
Vem skulle du själv vilja eller våga
vara smakråd till?
Redan från början 'kan själv' höras
just kunna själv, troligen.

-

Det är väl bara 'barn' som behöver
en styrande hand?
Jaså, du anser det?
Själv vet Arne alltid bäst.
Även när han har fel, i alla fall
tills han förstår sig på saken 'bättre'.

-

Tonfiskgryta med makaroner
samt äppelpaj med vimsad grädde?
Jaså, på norrländsk dialekt!

Du, nu gör du inte som jag säger!
Har du förstått?

-

Du vill strö gift i allt du säger?
Om du nu är så ful,
så som du säger.
Varför har du då en egen familj?
Du vill att jag 'håller käft', nu?

-

Kissa i polen, badkaret, duschen,
för det är så spännande vad du
ofta får höra om vad andras bus
har gått som ut på när de är på besök.

-

(Texterna är bara texter,
utan vare sig uppmaning till dig själv
eller ens någon annan.
Du vet nog bäst själv var du har dig.)