Tomhetens andetag river i bröstet

Även om förståndet säger

Det fanns inget annat scenario 

För hjärtat känner

Medan hjärnan tänker

En ständig kamp om balans 

Nätterna är alltid värst

För då kommer tvivlen

På vad som är rätt och fel

Tills morgonen åter gryr stilla

Biter ihop och sväljer minnena 

De som tränger fram till ytan

Kravlar sig ut ur mitt undermedvetna

Och kramar ur mitt hjärta 

Tills endast en blöt klump återstår