Vid midnatt
bröt sig ett överväldigande slammer
och brakande
genom nermörkret
i septembers första sömn

För mig såg jag en stupfull granne
som klättrat upp i sin skogsmaskin
och gett sig ut för att hämnas en oförrätt

Orolig slank jag ur Drömskeppet,
barfotade nerför trappans halvspiral,
ut i farstun,
låste upp och steg ut på bron;
lyssnade storörad ut i landsbygdsmörkret

Raseriet ute i natten förflyttade sig
upp i skogarna
mot utgården Norbäck, fyra km bort

Jaq stod i barfotheten ute på förstubron
och fantiserade
om en H. G. Wellsinvasion från rymden,
men retirerade snart
upp till Stora Drömskeppet
där Anna, i djupsömn
efter en lång dags arbete,
sovit sig igenom Världarnas Krig
därute

Kl. 05.00 ringde man från en granngård
och larmade att hästarna var ute
på landsvägen;
Torre, Eldur, Moses
Ur yrvaknaden var vi i kläderna
betydligt fortare än kvickt

De oroliga pållarna sällade sig snabbt
till oss;
kom i stall och fick vila
Vi fann spår i hagen av panik;
stängslet genombrutet, stolpar utspridda,
hål i marken inne i hagen
efter kringruset
innan flykten

De hade skrämts svettiga av slamrandet
och brakandet
i det vanligtvis dödstysta nattmörkret

Men det var inte en hämndlysten granne
ute efter hämnd;
det var inte en invasion från rymden,
och det var inte en hoper religiösa fanatiker
i en stridsvagn,
på väg att våldta kungariket

Det var den årliga dikeskantsklippningen,
i år urförd mitt i natten av en bybo,
som extraknäck