Det var en brännande känsla som omgav hennes hud.
Det kändes som om hennes lungor skulle explodera.
Detonera.
Vilken sekund, vilket ögonblick som helst.
Luften var brännhet.
Det kändes som om hon drog in flammande eld i lungorna.
Det gjorde så ont.
Hon kunde inte röra sig.
Det var en smärta hon aldrig känt förr.
Det var som om hon var en del av elden.
Flammande. Brinnande.
Hon önskade att hon kunde försvinna.
Bort till en plats där inget kunde skada henne.
Där hennes tunna hud inte brann.
Hon tänkte att inget skulle finnas kvar om hon vaknade igen.
Hela världen var ett brinnande inferno.
Ett inferno som omgav henne.
Som hon var en del av.
Hon skulle rädda världen.
De skulle rädda världen.
Det kunde hon inte påstå att de lyckats med.
Kriget var långt ifrån slut.
Och där var hon.
Mitt i det brinnande infernot.
Sårad.
Krossad.
Förintad.
Men aldrig mer skulle något betyda något mer.
För han var borta.