Jag tror att i Sverige så är de utslagna människorna definitivt och absolut utslagna, för i det här landet frodas en grym trygghetsnarkomani bland de icke-utslagna människorna. Om man är en klart annorlunda människa så får man inte vara med i gemenskapen. Jag avskyr detta land i detta avseende. En outsider som verkligen arbetar för det goda för sanningen är sällan av de normala och godkända människorna önskvärda, för man kan komma att hota deras trygghet och status quo. Vad gör man då med sitt liv som en persona non grata? Jag vet inte, jag sitter mest och hänger och klappar på katterna, dagdrömmer mig bort i ett annat slags liv i ett annat slags land med andra sociala och psykologiska koder med dörrar som säger kom in och delta i vår gemenskap. Välkommen!