Förr ädaren var Kurt, förråd de sig själv till fi ende n.
Drogs med av löften om spänning, hemligheter, för tjusning.
Ungefär som den gamla boken om bebisen Peter Pan, vilken först sov på sin moders arm, men såg längtansfullt på ett fönster, för en hemlig flygtur till Kensington Gardens.

Då en väl sökt efter äventyr och det väl anlänt, tappar det snart nog sin lyster. Hellre drömma om det, än finna det.
Jan är hellre för älskad än in fångad.

Våren kommer tidigt till Prag.
Men än mera julen till Oslo och London.

Papp ers Pelle.
Affisch med grönskande grönt gräs, o en annan som (för) för fotboll.
I för grunden i ena hör net en sto r gul papp er skorg.

Hjärnan är som en dynamo till vaken vulkan, den spyr ut rök och askar, spyr ur sig ord i form av text er, bild er.

I en del bilar sitter föraren till höger bakom ratten medan växelspaken blott motvilligt stundom tar emot virriga och som febriga vandalers villiga om än vanföra försök till ombyte i en nära sedd omgivning.

(En gång när jag åkte på moppe...)

Två människor möts någon gång där ute i en tänkt verkligheten.
Han yttrar sig och även hon replikerar strax.
- Får jag byta ett par ord med dig? Det är verkligen viktigt!
- Jo visst, men gäller det 'tårkanalen' eller Suezkanalen?
Med tanke främst på 'hemmafronten'
eller 'Diplomatiska kåren av rysningar i ryggslutet.

Vad hände egentligen när rånaren träffade en jävla typ?
- Jag vill ha dina pengar!
Och den eldige typen själv replikerade.
- Jag vill ha din själ. Vill du byta?