Det var en dag i juni och det var 'uppehåll i vädret',
regnet hade tagit en välbehövlig paus just då och
blåste gjorde det ju inte heller så det störde precis.

En tjejsare på kanske en sjutton år eller så kom
gående gatan fram. Hon tyckte tydligen att en vecka
före midsommar, då solen sken och temperaturen

hunnit bli sådär som tillät att klädseln var en smula
som lättsam. Hon var klädd i kortade jeans och en
skön blues... till det nätta skor av något käckt slag.

Hon ställde sig litet stel sådär utanför en butik som
såg ut att sälja litet olika saker just. Du vet så där
som en del affärer fått för sig att stundom göra.

I ungefär en minut eller två stod hon som en sorts
robot med slut på batterikraft. Sedan började hon
röra på armar och ben som i en improviserad dans

till musik som nog bara existerade i hennes eget
huvud. Hon bar inga lurar på huvudet och ingen sladd
syntes heller kring hennes gestalt.

Dansade dock litet runt, ungefär som hon varit på
ett disco och det var en viss trängsel på golvet.
En annan tjej stannade på andra sidan trottoaren

och starrbligade en smula. Så stannade det till en grabb
på strax över tjugo och föll för den där improvisationen,
för även han började fladdra runt, precis som om även

kunde höra musikens strålande glada toner. När sedan
ytterligare två tjejsare och en snubbe lockats att börja
dansa, då trutade hjältan på andra sidan gatan och föll

även hon in i att börja rycka fräckt och snyggt in i egen
rythm, bara att hon höll sig på sin kant en bit bort.
Bara en arton minuter senare när gatan verkade svaja

och bölja fram och tillbaka, trots att ingen musik ännu
hördes, alla möjliga människor samlats att gunga fram
och tillbaka som om själva luften fått eget liv, den andra

såg sig om efter den första inspirationens jänta. Men se
ingenstans fanns hon att se och efter hand upplöstes så
utbrottet och till slut låg gatan ungefär likadan som förut
och vanligen som den tog sig ut.