Varför är det så svårt 

att hålla fast vid den 

där underbara magin 

som jag rörde mig i så

självklart enkelt som 

barn? Varför är det så 

svårt att leva helt och 

fullt i Gud? I tystnaden 

brinner mitt hjärtas ljus 

och för att det ska fortsätta 

brinna så måste jag visa 

det för mina medmänniskor.

Varför ska livet vara så 

svårt när det skulle kunna 

vara så enkelt magiskt som 

det är för de underbara barnen 

vars starka eld får mörkret 

att brinna av glädje inför det 

vidunderliga ljuvliga äventyret

att vara människa i en självklar

kärlek som andas sitt ljus över en

värld som desperat behöver den?