Kvinna i 35-årsåldern. Osäker bakom en drillat driven mask av bombsäker rutin. Hon klipper konstant med sina ögon så att jag blir smått nervös och irriterad på henne. Kognitiv beteendeterapi är det som gäller. Psykodynamisk terapi är uteslutet och bannlyst. Det känns som att hon min psykolog är ledaren i en sekt och jag ska vara hennes ödmjuke och oändligt tacksamme patient och lärjunge. Det lyser i fönstren men är det någon hemma, som hon klipper konstant med sina ögonlock, det finns något räddhågset och smått fientligt i hela hennes uppskruvade uppenbarelse och att hon minsann ska visa hur bra hon är som psykolog. Jag känner mig frustrerad för jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne i hennes pinsamma belägenhet. Hon måste vara en av de absolut sämsta psykologerna i Sverige så jag tackar nej till en fortsatt kontakt, vilket helt klart kränker och sårar henne, och jag önskar så att jag fick vara hennes psykolog.