Orden

Så sitter jag så här med mina ord och jag vet vad de gör med mig då de befruktas och förlöses, ord som faller ut ur min själ likt meteoritregn tre dimensioner bortom regulus.

Så månen i månadsskiftet november december möter gryningens ljus över hustaken runt frostens inträde. Månen börjar sin resa ” klockan 7 och slutar den vid klockan 5” den lyser från eftermiddag hela natten och långt in på förmiddagen följande dag. Det är månens schema i månadsskiftet november, december, är inte det himlen för varulvar så säg.

Så när kommer allt falla på plats. När kommer orden hitta hem? Och vad händer om det blir tyst? Kan då inte det riktigt sanna få tala för allt det imbecilla tycks tränga sig förbi i form av pladder och svammel.

Så vad krävs egentligen för att ” vi ska vara hemma” i dag? Kräver vi mer eller mindre? Så förr sa de att man var konstnärssjäl i dag är man kreatör? Som om vi inte kunde se det skr då smartphones kom? Och iOS 15 är ett svar som heter duga. Nu har vi fria händer? Är du inspirerade eller paralyserad av den nya dag som föds då månens ljus möter gryningens ?

Hon viskade mot kudden sekunden innan ” gentlemen är vargar med tålamod” orden lämnade hennes struphuvud innan det skedde, innan hela världen fylldes och något annorlunda tog över. Så rovdjur jagar i vinter, frågan du ska ställa dig är ganska uppenbar är du rovdjur eller byte?

Och mina ord är en hunger som förför morrandets diskant, mitt bildspråk är alla min längtan som är omkodad. Kanske det är tid för andra sagor nu, kanske något mer pk och odefinierat, något som inte kan sammankopplas med manliga väsen som en varg som jag. Jag har mina ord varken mer eller mindre och kanske är de värdelösa i detta tidevarv men jag är beredd på att pröva dem och se om de har en chans att tränga sig fram genom bruset och landa i i din famn där du betraktar varje stavelse som en gåva som tillhör dig.