...eller emot något
och där den som är för något stundom
gör att en som är emot 'får vatten på sin kvarn'.

Så det gäller nog att välja sina ord,
när den som argumenterar talar för halvdöva öron.
För det vet man ju att när någon talar så blir lyssnandet

extra intressant när en talare verkar
'kasta sten i glashus'. Det är intressant att lyssna på en debatt,
eftersom vilken människa som än talar.

råkar ha såväl saker som känns 'bra'
och saker som känns
'mindre bra' att säga, uttala sig om.

Exempelvis någon man som säger sig vara för fri abort
och att det är rätten till sin egen kropp
som bör vara 'en självklar rättighet'.

Samtidigt, om nu hans mor hade valt att göra abort istället
för att låta honom födas, och kunna säga sina ord...
i just det fallet är han kanske 'tacksam'

för att hans mor inte använde sin rätt
till sin egen kropp där och då.
Att låta naturen ha sin gång, är det ett aktivt val?

Men någon kan också säga att om någon bör kunna ha rätt
till sin egen kropp är det väl det ofödda barnet,
som betraktas som ett foster då det befinner sig i magen,

och som ett barn först då det blivit fött.
Det finns alltså argument för och emot, i stort sett alla frågor
har just sådana förespråkare för 'tal i egen sak'.

Där det egendomligt nog, går att hitta 'bränsle'
till sin egen inställning, litet oberoende av just 'ja' eller 'nej',
till den eller den saken.

Vad det gäller exempelvis är jag förstås både för och emot abort
och det skulle kunna finnas ungefär lika många skäl att
skriva under en 'ja-lista' som under en 'nej-lista'.

Någon 'kanske-lista' har jag inte sett någon argumentera för,
i något enda ämne, av möjligt 'självklara' skäl.
I stort sett vilka frågor som än kan komma på en dagordning,

oavsett en själv sitter med i en styrelse eller bara är läsare
av protokoll, kan själva sakfrågan ofta besvaras
med ett just 'kanske' eller till och med 'kanske kan det ske'.

(Att vara saklig eller giftiga mot varandra bjuder i och för sig upp
till en lustiger dans, men hur effektivt är just den politiken?
Som många nog drivs till att replikera i.

Eller som en vän till mig älskar att
på sitt litet egna sätt att citera,
med en parafras...

Jag är kanske inte anhängare av din sak,
men jag är för, att du skall ha rätt att plädera,
tala för just den saken. S. k. Demokrati.)