Själv gör jag helst som Monica.
Jag har den hellre i väskan
än att ha den i ansiktet.

-

Saktmodighetsmetoden.
Jag är litet bekant med en dam
som sitter ned
då hon vila sig upp.

-

Vad som kan hända på tåg
eller i köket,
är något att som erinra sig
då en åker med tåg
eller är i ett kök.

-

Karina hade svårt att bara som koppla av och var därför en smula rastlös, av att behöva göra just ingenting.
Hon befann sig plötsligt mellan två sins emellan olika göranden och fann detta som lätt outhärdligt.
Som att vara ungefär tio år och behöva vara 'klok nog' att vänta in 'den stora dagen'.
Det vill säga då en något söker efter paket under en gran och de flesta spännande klappar verkar vara till alla möjliga människor utom en själv.
Tro det om du vill, men det mest svåra är att kunna känna sig bekväm med någ0t.
Även då en människa borde kunna känna sig som tillfreds, saknas där något.
Jo, just det, den där känslan av förväntan, precis innan själva äventyret skall braka genom tystnaden med ännu mera känsla av förvänta på att 'finna en skatt'.
Istället för en lapp i någon form av besvikelse med något skrivet på.
Om du hittar förstoringsglaset eller glasögonen finner du att det är skrivet på ett gammalt språk och när du tagit hjälp av något slag, så är där en sorts gåta eller rebus som skall fås att rimma.
Du läser detta och det tar dig något mera än en kvart att lista ut svaret.
'Det är natt då du hittar en kvarting renat i en byrå hos en vän i Paris'.
Men det rimmar väl inte, tänker du för dig själv och inser att du tillbringat åratal med att läsa på fel sida av denna lapp.
Lusten att skapa något, nästan vad som helst, är lättare än att gå frivilligt in i ett tomt och vitt rum.

-

Om en annan ändå tilläts att slumra samt sova.
Än blinkar ljuset, än hörs det en lågfrekvent motor.
Än ljudet av tramp och troligen dans.
Plötsligt ljudet av en slags borr, troligen kärligen fäst vid en driven borrmaskin.
Dova toner av bas i något som nog skall leda tankarna till musik.
Ett helt som myller av buller, helt enkelt.
Så infinnandet av total tystnad några minuter.
Sällan har du 'hört' eller i vilket fall upplevt en liknande tystnad förut.
Sedan börjar det strax igen, precis när du som vant dig vid och närapå börjar sakna...
Sömn är stundom en sådan som pärla, i ett hav av 'oljud'.
Ändå, tycker du dig ha läst någonstans, att oljud, det är nog när det 'inte låter alls'.

-

Skratta inte åt andras elände.
Se allvarligt ut, utåt.
Gråt gärna då ingen ser.

-

Glädje blir större om väntan fås att bli lång?
Det bygger väl på hoppet att sändaren ännu lever?
Ibland hinner hoppet dö, innan ett svar kommer?

Som i den där filmen, där passageraren fann
att han visserligen skulle kunna säga vad han ville
ha sagt i sitt budskap,

men eftersom det var på ett rymdskepp
som redan varit på väg i några decennier, det skulle
nå en mottagare först om ungefär femton år.

Ett svar, om det blev såväl skickat som skrivet
skulle kunna beräknas anlända till skeppet varifrån
det skickades,

först när mottagaren varit död i något dussin år eller så.
Se där hur långt utvecklingen, i alla fall på film,
hunnit komma medan det under ett krig

på tolvhundratalet, bara tog en vecka ungefär, med brevduva
som tankar mat och vatten på vägen,
skiter gör det nog under själva flygningen,

att såväl skicka budskap som även få ett svar,
förutsatt att fågeln når målet både bort som tillbaka.
Ibland blir svaret, 'vänta' men i alla fall sällan 'upptaget',

'vid förhandlingsbordet' eller 'den pilen visste nog
var den tog'. Pilar kan vara ett mexikanskt förnamn
hos en del kvinnor, men även vara av trä eller met all.

-

(Om jag inte talat om att bilden innehåller minst
en cykel och är av det litet mera enkla slaget
hade du ens som själv sett det då?)