Du vilda fria värld,
Som i världsvid skala,
Gå mot sin ofärd,
Ty du förnekas det vitala.

Du hålls icke kär,
Ty på mammon vi spara
Tvingats bli lineär,
Då dårar dig förtala.

Av människor monetär,
Din plåga sägs vara,
Av människor imaginär,
Men vi tar dig av daga.

Du oss alla uppbär,
Då vi binda din snara,
Tömmer vareviga glaciär,
Vi är alla i fara.

Du förblir solitär,
Bör vi befara,
Det äro en chimär,
Att vi dig rädda klarar.

En framtid här,
Kommer icke vara,
Ingen är värd,
Att i framtiden vara.

I hjärtat det skär,
Du äro hatad,
Ty du dragas isär,
På din egna Golgata.