Det har inträffat att personer som avlidit legat döda i månader i sina hem utan att någon har saknat dem, och i vissa fall år.
TV:n som står på och programledare som önskar en trevlig kväll eller god jul, men den döde hör ingenting, inte heller när en glad och en synnerligen inspirerad Ernst bygger och pysslar, men den avlidnes ögon ser ingenting.
En rutten stank råder i lägenheten men det är ingen som känner det för ingen saknar som sagt människan som bodde där.
Detta säger någonting om det utpräglat kyliga samhällsklimat som råder i Sverige. Egot är kung, bara jag och vi har det bra så är allting helt OK, sköt dig själv och skit i andra.
En medborgare låg död i ett år, saknad av ingen. Är inte varje människa värd att någon tittar till denne eller slår en signal någon gång i veckan i ett välfärdsamhälle som Sverige?