Svenskarna lever inte riktigt i verkligheten, utan i en subjektiv och godtycklig uppfattning och tolkning av verkligheten och alla dess ting, människor, händelser och situationer.
Det är inte ett dugg förvånande att det sker så mycket våld i vårt land, och att så pass många medborgare mår så pass dåligt psykiskt och själsligt. Sverige känns för mig som en alldeles för trång kostym som hotar att kväva mig med sin förnekelse av sanningen, sin hyllade medelmåttighet, och sin feghet och sitt svek.
Ett land som man vill spy på, ett rövhål som man sitter fast i, en mardröm som aldrig tar slut. Fast med en mycket fin natur som är en dörr ut härifrån.