Straffet: att inte ha någonting att leva för
I den absoluta meningslösheten finns inget ljus för själen att hålla fast vid. Tillvaron flyter fritt i ett virrvarr av dagar och nätter och det är ingen som riktigt bryr sig om man lever eller dör och allra minst man själv. Psyket är ett tilltrasslat kaos som det inte går att nysta och bena upp och ens osammanhängande ord är det ingen som orkar att lyssna på. Man bor i hål som man hyr i andra hand av kommunen och ens självkänsla har för längesedan slutat att existera och det går inte att minnas någonting gott och bra i det så kallade liv man har levt.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 79 gånger Publicerad 2021-12-27 16:15 |
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Innan katastroferna En orangutang pratar i en grönskande telefon Till den döende Hur känns det att vara ett försvarslöst barn? Riksbanken har sänkt kärleken i folksjälen Världen är inte galen bara väldigt ledsen Kom inte och skyll på oss! Min pappa Ingemars sista dag i livet Se alla |