framför mig låg en byggnad
den såg ut som en jättekupol
då jag öppnade dörren fanns därinne
en lång korridor
med ett otal rum på vardera sidan
rösterna som strömmade emot mig
var som sorlande havet
det var tusen vindars röster
Nyfiket öppnade jag dörren till höger
och steg över tröskeln, såg mig om
mina djur kilade före mig in
de nosade på figurerna, som satt därinne
plötslig kände jag något var fel
mina följeslagare hade försvunnit
jag vände hastigt om och gick ut
Med långa steg gick jag bort till en sten
satte mig och tog upp en tunn tråd
sydde därpå igen mina ögonlock
mina sinnen berättar det jag inte kan se
därpå började jag att gå
i handen höll jag din vandringsstav
Medan jag gick fylldes mina fotspår med blod
men åter kände jag deras varma kroppar
stryka mot mina ben
och jag hörde din röst inom mig
på avstånd hördes den sjunde ryttaren
och vrålet, då jag försvann