...om en människa 'har en tro' eller inte,
politisk eller religiös eller inte.
Det är mig egalt, så länge det är gott att
det finns människor som har
sin egen föreställning om världen.

Det går i och för sig att 'tvinga andra'
att påstå sig tro något.
Men det går nog inte att övertyga dem
någonsin om att utpressning
och hot är något som ingår i denna
livsåskådning eller lära.

Att prata om saker och ting, diskutera
olika saker, är inte
samma sak som att 'övertala' någon
att just deras sätt är
'det enda rätta'. En sorts demokrati är
förstås när 67 %
av de församlade tycker något och de då
är i majoritet om att tycka så.

Men verklig demokrati, är när envar få
tycka och tänka,
precis som den själv gör. Även om det
skulle innebära att
den människan ändrar sig litet hit och dit,
litet när som helst.

Om någon skall acceptera dig och vad du
vill och inte vill,
vad du känner och inte känner, vad du
tycker och inte
tycker et cetera. Så är det ju bara att acceptera
om någon inte är
precis som du, utan som den eller den.

Vi är ju ändå olika,
men tillräckligt lika förstås för att kunna
känna oss som individer,
människor. Till och med tvillingar och
andra syskon är lite
olika i tanken, känslan, individuellt.

Det här med att någon skulle 'frysa ut'
en annan för att
den inte tycker 'likadant', är bara att låta
dumheten segra.
Det är att skapa tunnelseende och att bara
vilja acceptera 'likar'.

Trots att det bara finns vissa gemensamma drag.
Att individer inte är
kopior av ett original. Den som vill tänka så,
kan ju lika gärna
föreställa sig att vi alla som lever nu, är kopior
tillsammans av de
som levde som människor för så där väldigt
länge sedan. Något
före den tideräkning som är existerande just nu.

Att vilja ibland 'börja om från noll', förändrar
möjligen den som vill det,
men knappast en omgivning. Den som går att
förändra 'bäst' är förstås
en själv, efter just då egna tankar och känslor.

Det går som sagt att
övertala andra att tycka något eller att påstå
att de tycker något,
men det kommer alltid att gå bäst 'att styra'
sina egna val och intentioner.

Om 'min sanning' inte liknar 'din sanning',
så spelar det liten
eller ingen roll. Jag känner mig inte 'hotad'
av att det finns
andra som bara delvis är 'som jag', att de har
en egen vilja
och egna tankar, känslor och möjliga mål.

Kanske ett eget utseende, eget språk, egna
'strider' att 'utkämpa'.
Det som låter som en övertygelse, kan vara
det 'över tid',
men det förändras troligen även 'över tid'.


(Valet av namnet Kim, beror på att det är
könsneutralt och kan bäras av 'envar'.
Även om det skulle hända sig att Kim
'är ensam om' att känna det så där som
det står att läsa i texten, så har det nog
under århundradenas lopp funnits en och
annan som gått under just namnet Kim)