Vinden blåser mig i nacken varje gång jag vänder mig om,
Döden gör detsamma.
Jag känner smaken av döden och vinden, men jag ser den aldrig i livet.
Jag saknar himlen,
jag saknar tårar som försvinner,
jag saknar stängsel som ger mig hinder,
jag saknar blodet som rinner,
jag saknar världen ännu mer än döden, men döden ännu mer än livet.
Utan inger från ingen, blev jag någon ingen vill va, kärlek aldrig ville ta, döden aldrig ville nå, men idag.
Ja, idag får jag vinden i nacken bara när jag går därifrån.
*skriven på en måndag