Som pärlemor glimrade seglen
fyllda av vind buktade de mot hoppets land
Land som aldrig hittades

Fångade i stiltjen drev vi omkring
galjonsbildens bröst speglade sig i vattnet
törsten spred sig i våra strupar.

Gud hjälpe oss arma sjömän
som seglar för sina liv
långt från hem och härd

Vind vind hjälp oss bort
för oss mot en horisont
till hopp, guld och gröna ängar

Horisonten tog aldrig slut
våra röster hörs nu från havets djup
i en evig klagosång