Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jag som för pennan, vet ännu inte om novellen är färdigskriven så här och jag vet inte om den måste vara färdig för att kunna läggas ut heller. Båda scenarier lockar mig, de frestar mig. Vissa långa noveller skrivs färdigt.


Jag var hos dig i natt igen.





Jag kommer till dig i drömmen, då jag inte är och besöker en annan som ligger och sover.
Du är i och för sig speciell, ändå en bland andra speciella.
Alla jag besöker är speciella.
En sak är just det att den jag besöker måste sova och sova djupt.
Du brukar inte minnas att jag varit där och jag är förstås bara där på besök.
Det som kan skilja sig en smula är hur placeringen av din kropp är i sängen.
Om täcket ligger helt på eller delvis.
Ibland är det av dig kastat och befinner sig på golvet.
Du har kastat av dig det på golvet, helt nära sängen. .
Jag brukar inte vara i rummet då du är vaken, men ibland har jag känt av en frestelse att vara där då.
Du kan ju ändå inte se mig om du skulle råka vakna.
Men en gång, det kan ha varit första gången du vaknade.
Av att du behövde tömma dig, verkade du känna dig iakttagen.
Du kunde inte se att jag var där.
Men på något vis verkade du ändå ana att du inte var ensam i rummet.
Jag kan inte förklara det mera än att du verkade plötsligt vaksam, som om jag flyttat på en stol eller råkat vika ett hörn på mattan.
Du såg dig sökande omkring och du kunde förstås inte se mig.
Ändå tycks du ha anat att jag kanske var där.
Om du anat att jag varit hos dig, kunde jag ju inte veta.
Jag lämnade dig sovande efter att ha varit där och jag lämnade inte ett spår efter mig.
Ingen lukt eller doft ens som du skulle kunna få känslan av min möjliga närvaro.
Några gånger har jag besökt dig då du varit vaken.
Men eftersom du inte kunde varken påverka eller styra min närvaro, kunde du som bäst söka ignorera den.
Den där gången då du vaknat plötsligt för att sedan resa dig och lämna rummet, hade jag blivit överraskad.
Att du inte kunde se mig hjälpte inte.
På något vis verkade du ändå ana, om än inte säkert veta.
Jag var där och jag iakttog dina rörelser, de verkade vaksamma och försiktiga.
Annars besöker jag människor då de sover djupt.
De drömmer något och de är sällan på samma platser, men det händer att någon har återkommande drömmar.
Du drömmer ibland att du sitter på klipporna vid havet.
Det brukar vara lugnt väder och sommar.
Du ser på vågorna hur de rullar in och slår mot stranden.
Du är den enda människan där.
En del gånger kommer det en unghäst springande längs strandlinjen.
Precis innan vågorna kommer.
Den springer mot dig som om den kunde ana din närvaro.
Du drömmer att den är där.
Men plötsligt är det som att den försvinner i tomma intet och dina ögon kan bara åter se en ödslig sträcka strand.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 133 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-02-01 21:18



Bookmark and Share


  Peter Olausson VIP
Spännande, allt kan hända om natten och i ensligheten längs en strand möts verkligheterna. Tycker om!
2022-02-02

  Nanna X
Den här texten berörde mig på riktigt. En av de bästa jag läst från din penna. Känner igen mig, känns som något jag själv har upplevt.
2022-02-01
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP