Du stoppade om mig när jag låg och skulle dö. Du berättade godnattsagor och lagade min favoritmat och jag ville inte dö, jag ville vara kvar hos dig min älskade. Att dö tillsammans med dig var någonting mysigt och idylliskt och hos mig i sängen låg våra katter Babel och Clint och spann intensivt och tillgivet.
Så dog jag då, jag svävade i en tunnel med ett fantastiskt ljus i mynningen och den förste som jag träffade var Ingmar Bergman som undrade varför jag var så sen och att inspelningen av filmen med stort F redan var i full gång. Några röda änglar skrattade till i periferin och min bror omfamnade mig.