Jag förstår inte vad 'folk', människor, pratar om när de påstår att just England, brittiska öarna, som regn ofta kommer ifrån innan det träffar 'Skandinavien'...

England har aldrig varit invaderat eller hemsökt av främmande länders människor. Det märks väl i sången som kan höras i East sight of the homes.

Under de senaste femtusen åren, har de dock 'nedlusats' av besökare, så kallade turister 'på obestämd tid', besökande skilda delar av den som platsen.

Jerusalem är, som du redan vet, en liten oansenlig by, 'någonstans utanför London'. Tempelriddarna var inte från England alls, utan var några franker

som hade som mode att klä sig i vita klädslar och red omkring för att 'måla staden röd'. Det påminns en om i en sådan där 'spaghettiwestern',

som på svenska fick den totalt missvisande titeln 'Mannen med oxpiskan'. Egentligen handlar den om en tillfällig gäst hos frisören.

Det är frisörens insats som lyfter hela filmen. Just frisörer får ofta en sådan liten roll i de flesta filmer, trots att utan ett besök hos hantverkare i filmer, filmen skulle vara dessa på just som fattiga.

Dirigenter klär i svart ansiktsmask, som väl aldrig förr.
Ofta nog har banditer synts bära detta mode, fräckt och frisinnat.

Äntligen kan bankpersonal andas ut, banditer försvinner lätt i en mängd av modemedvetna besökare. Själv är jag klädsamt blyg

då jag besöker mina släktingar inom och utom landet. J
u mera 'tyg' en människa klär sig i, dess bättre.

Där har västvärlden något att lära av 'gamla rika eller bara fattiga riddare'. Telefoner är inte det enda som är smart här i världen, de syns vara blyga violer även, klädsamt dolda i fodral.

Det finns människor vilka påstår att ett land som Sverige, någonsin haft personer i landet som sökt sig på att starta krig och andra påhittiga som även tyr.

Löjligt säger jag bara. Krig finns bara i bokform och existerar inte i den verkliga världen. Människor är litet osams bara och det tar sig uttryck i högst överdriven form i böcker.

Men vem vill läsa böcker, när det finns en verklighet att grotta ner sig i och gotta sig i, rulla runt i som en sorts gyttja, dynga eller vada fram i.

(Vänligen
oläsbara rader från en ovän besatt i Tryllhättan samt Askerslund. Som du vet finns dessa platser inte på riktigt, lika litet som en bappelsin är en apelsin eller ett äpple)