...jaså, du pekar finger om någon 'ger dig fingret'?
Om dumheten nödvändigtvis måste presentera sig,
då kan väl du säga 'Persson, angenämt'.
Och upprepar den sig med några väl valda ord,
säger du väl bara 'Dr Bergström, angenämt'.
Då hör du något 'in the air'*
och det kan då vara
'Men du kan väl inte byta namn heller?'
Varpå du säger 'Varför inte? Det gjorde ju du!'

Orden föll egentligen så här, när jag var på Drottninggatan den gången, på väg mot Hötorget. En annan person och jag råkade komma 'nära varandra' trots att gatan är bred nog. (Drottninggatan var en gång i tiden en trafikerad väg med bilar och andra fordon, men så hittade någon på att göra om den till permanent gågata) och följande replikväxling tog sig en smula uttryck i hetluften.
Främlingen, för mig i vilket fall, men vi bekantade oss fort nog.
- Idiot!
Varpå jag presenterade mig med för stunden påhittigt namn.
- Andersson!
Varpå främlingen med rösten färgad av ej återhållen vrede.
- Dåre!
Och jag råkade finna mig just där och då, svarade...
- Bergström!
Varpå främlingen som började likna en bekant efter hand utropade.
- Men du kan väl inte byta namn plötsligt heller?
Varpå jag som gärna vill hälsa på andra då de presenterar sig.
- Men, det gjorde ju du.
Sedan var konversationen abrupt avslutad där. Ibland är det bråttom, bara inte så brådskande tydligen, utan kan hinna med litet småprat i förbifarten.