Att bryta gamla invanda negativa och förödmjukande mönster kan vara näst intill omöjligt. Ens destruktivitet är tvångsmässig och sker per automatik och man kanske inte ens är medveten om att man sitter fast i ett djupt spår i leran, man är inte medveten om hur vilse man är och vilka konsekvenser ens handlande, eller brist på handlande, får.
Det är först när man hänger i en tunn tråd
över helvetets avgrund som man vaknar och
ser vad man har ställt till med, det är först då
som man är villig till en radikal förändring.
Mönster som är fastetsade i hjärnan kan vara stört omöjliga att sudda bort då hjärntvätten har pågått i decennier ända sen barndomen.
Men om man låtet Gud komma in i ens liv så kan mirakler ske. Att inse att man inte förmår bryta mönstren, kapitulera, be Honom om hjälp och så småningom se ljuset och sakta låta ens liv förändras efter decennier av förödmjukelse.