(Texten har legat till sig
i utkast sedan 19/9 2021)

Någon har likt ett barn under sju år försökt att
på sitt eget lilla vis velat styra min verkligheten,
genom egna reglers reglemente, som att påstå
att den personens vistelser och görande ibland

är hemligt och måste få förbli hemliga vad jag
själv än sedan skulle kunna ha för intressen av
vetskap. Det där känns verkligen knasigt, för
jag har inte ens kommit på tanken att just dessa

görande eller platsen för dem skulle som kunna
omfattas av sekretess eller ens att jag skulle
komma på tanken att orka intressera mig för
saken. För mig framstår det bara som antingen

småbarnsnivå av egenintresse att förbjuda helt
eller delvis enkla saker. Som att vilja hindra
någon att ta reda på var den personen går och
klipper håret, var den åker på semester om tre

år i april och saker i den stilen. 'Vad är nu detta',
är väl ungefär vad jag tänker vid sådana uttalanden.
Jag ger fullkomligt fa n i var någon gör sådant som
ingen Eva eller Anders i hela världen bryr sig om

att söka hålla reda på. Annars är det mera vanligt att
människor verkligen vill tala om var verkstaden ligg-
er där de köpt nya vinterdäck eller var de klipper sig.
Int får väl sådana vardagliga göromål sådan närmast

dignitet av diplomati på hög nivå. Själv tänkte jag
så gott som senast på, vad som framstår som ren
idioti nu, att någon ens ville förbjuda ren vardaglig
information på exempelvis någon dag vilken som

helst i förra seklet. Ungefär som när någon i ett
radioprogram för en trettio år sedan berättade om
idiotiska lagar och regler, lokaliserade till en ort
eller stad någonstans i världen och som nu mer

än hundra år efteråt 'fortfarande' står fast.
Som en stad någonstans på landsbygden i en stat
där det var förbjudet för getingar att flyga genom
den mellan klockan 14.00 och 16.00 på söndagar.

Jag inbillar mig att det kan ligga religiösa motiv
bakom, emedan det nog hände något där på just
söndagar. Men getingar brukar varken lyssna till
språket eller ens kunna veta något om regler som

styr en stad. Men å andra sidan är 'dumheten'
en utbredd gåva som mänskligheten, likt ett virus
såväl drabbas som smittas av. Länge funderade
jag på hur att formulera texter om just dumheter

och trots att jag skriver om dem stundom, ej har
kunnat klä mig i tillräckligt tät skyddsdräkt för
att själv se mig som 'ej skyddad', helt och hållet,
eftersom jag trots idoga försök, ännu gör 'bort mig'

ungefär fem till tio gånger om dagen, nätterna är
det få som har någon mera 'sunda förnuftets'
kontakt med. Då jag ännu var ung, för några år
sedan nu, gick jag på gatorna som en vanlig

människa, men jag har slutat så gott som helt
med det. Istället gör jag det 'i god tro', vanligen.
Min väninna B, vet med sig vad hon inte bör göra.
Ändå får jag till min stora häpnad höra att hon

'fått återfall' ibland. Det vill säga av förtärande av
glass, choklad och andra frestelser... Och jag måste
få som erkänna att även jag lagt av med löften om
avhållsamhet av det ena eller andra slaget. Suckar

tungt här, kommer på mig själv ibland med att tvin-
gas göra just det. Trots ideliga löften till mig själv att
hantera exempelvis förälskelse med vissåterhållsamhet
och 'sunt förnuft', så har där blivit högst blandat resultat.

(Vänligen oläslig namnteckning)