Hur det goda viker ned sig och förlorar hela tiden, medan det onda är på fest och lever livets glada dagar. Dom goda människorna sitter i den mörka och kalla skrubben i källaren grubblande i självanklagelser, medan de onda människorna febrilt och extremt kreativt planerar allt sådant som förstör och stryper syret för folk vars enda uppror består av att euforiskt titta på bingolotto med Lottas ansträngda och påklistrade leende. Julen är snart här och vem fan bryr sig överhuvudtaget? Vem bryr sig om något annat än sin älskade mobiltelefon? Jag känner en blytung alienation över att finnas till och jag lägger in ved i en braskamin som inte existerar. Jag pratar med min älskade hustru som inte existerar och ber henne göra en julskinkemacka åt mig med den där delikata sötstarka senapen men hon svarar inte. Jag lägger mig i fosterställning på golvet och gråter som ett barn som inte fick något stöd och hjälp när hans pappa hade begått självmord. Det är kallt ute och jag vill ingenting.
Det är så himla skönt här i Thailand och jag stortrivs i klostret tillsammans med alla härliga människor som inte vill någonting annat än gott. Pappa ligger på stranden och läser Dostojevskij. Det blir ingen tsunami idag.
Klistervallan fungerar utmärkt och Gunde Svan pressar mig i skidspåret. Skogen står tät tigande som en förvarning om en annalkande avgrund men alla är så glada och positiva i Sveriges Riksdag där alla är höga på LSD.
Livet är blott en flyktig absurd dröm som snart är över. Pappa läser Brott och straff. Ingenting är på riktigt allvar. Jag äter en lussekatt till. Livet gav mig en örfil som jag både hade förtjänat och behövde för att äntligen vakna.