Scenen är följande, en man går från gatan i en bank.
Sketchen utspelar sig en dag i juni omkring 1972.
Mannen tar sig in genom dörren och går med visst bestämd gång fram till en ‘bemannad’ lucka, bakom vilken det sitter en kvinna.
Det troliga är att det är damens arbetsplats.
Mannen går fram till luckan, framför vilken det inte finns någon kö.
De utbyter artigheter och talar om vädret.
Solen skiner, fåglarna kvittrar, klockan är några minuter i tre, sjutton närmare bestämt.
Kvinnan och mannen ser på varandra och kanske ler de en smula, som vore de i maskopi.
Bara att de int träffat varandra innan.
Mannen tar upp en grå säck av säckväv.
Han visar kvinnan att säcken är tom.
Han räcker henne den över disken, hon tar leende emot den.
Vad som händer sedan är att solen går i moln, det regnar visserligen inte.
Mannen skyndar långsamt ut ur lokalen och försvinner i massan av människor på trottoaren och ses sedan aldrig mera till i den här historien heller.
Det börjar inte blåsa och någon Ford Taunus far inte förbi en röd buss.

-
Två människor.
Den ena är och hälsar på hos den andra.
Vi kan kalla dem Samantha Svensson och Eva Svensson.
Följden är att de börjar samtala en smula varandra och när människor talar med varandra, exempelvis just dem emellan.
- Svältande människor snålar med maten, det tänker jag också göra.
Människor i krigförande länder, tar vara på såväl mat som tid, det tänker jag också göra.
- Så…?
- Precis. Jag tänker börja min nya giv i mitt nya liv.
- Men, sade du inte det en dag i förra veckan också?
- Kanske det. Men nu menar jag det också.
- Det sade du förra veckan också.
Menar du nu att du inte menade något med det?
- Jo, visst.
Jag menade vartenda ord jag sade.
Då, när jag sade det.
- Du det här med påskmodernism, vad är det?
- Hörselfel.
- Vad då?
- Du hörde nog fel.
- Vad menar du med det?
- Den som talade menade nog ‘Postmodern ism’.
- Ah.
- Mmm.
- Ah.
- Jo.
- När du firar påsk så är det då ‘påskmodernism’ och övriga delen av året kör du stenhårt med ‘postermodernism’?
- Precis.
Jag har gamla posters på väggarna.
Fast de är bara papper som hänger, de hänger med så att säga.
Utan att vara inramade.
- Men de där ‘papperen’, litet urblekta gamla affischer.
Ingalunda du bott här sedan ‘Hedenhös’ eller så?
- Det är riktigt, jag har bott här i ungefär tre år, tre månader, tre veckor, tre dagar och snart tre timmar.
- Alla goda ting är tre sägs det ju.
- Så är det i alla fall i det här fallet.