Jag vet inte allt om dig

Men du påstod dig veta

Vem jag verkligen är

Eller var det hur du önskade

att jag var som människa?

Ur din synvinkel och yrkesroll

Med din referens och värdering

Du ansåg att jag är en konstig människa

Finns det såna undrade jag ödmjukt??

Men jag kan tillstå att mina texter

är försök att vara konstnärliga

Du påstod att vi aldrig förut träffats

Och att vi inte skulle komma att göra det!?

Sedan ändrade du dig och kom

Med en utmaning om att träffas!

Vi tror oss veta något om andra

För att ha något att för dem klandra!

Genom eterns struktur och i en distans!

Inte för att lära känna andra mer!

Sådan är tidens melodi

När vetenskapen och människan

har hamnat i central fokus

Till skillnad mot hur det var förr

Före sekulariseringen kring år 1850

När människor var levandes i periferin

Numera har vår tro blivit privat

Och människans yrkeshegemoni

Hamnat i offentlig central fokus

Det prövas och söks efter bevis

Om vi har begått något passande brott!

Som om Dostojevskijs roman Brott och straff

Blivit en ledstjärna för livets metoder!?

När det finns så mycket annat

här i livet som spelar in!

Intrång i det privata värderas

som godkänd och vanlig norm

Vad har det blivit kvar av en människa

Som lever i det privata ute i periferin??

Arbetarmoral, skyldigheter och plikt har fått fotfäste

Under våra bekännande rättigheters vingars skydd!

Kraven på oss är överhängande

När politik pockar på med sin mediala norm!

Taleptox Skrev

Den 20220425

<+>