Det här är en dröm,
men skogens gröna täcke
väcker mig när jag blir jord.

När gryning
blir till skymning
och solen virar
himlens sfär i aftonsärk
bäddar skogens gröna täcke
mig i dvalan
som mullen mättar själen med
från jagets svala kvällsvals.

Jag slumrar
och lämnar undret
som jaget skapat
på andra sidan täcket.

I drömmen växer grenar inom mig
och sträcker sig förbi allt –
i viljan att nå framåt
till solens brännande visa dom
och med frid ser jag
medan varje gren
sträcker sig mot mig.

När skogens knoppar fyller väven
sväller haven upp i skyn
och solens strålar lockar
rötter upp från dyn.

Solens trådar dyrkar
sina nyligen vakna verk
som vilandes, vaggandes
under gröna täcket
väcker nyöppna ögon inåt
som äntligen åter ser
sin egen lyster
i alla livets ting.

Skogens gröna täcke
är inget annat
än manteln naturen bär
för att skapa kroppen
och gåvan till livet
som förgyller vår vistelse
på jorden här.