Hon är 11 år och hon befinner
sig i en allvarlig kris, men det
är ingen som lägger märke till
det, för alla är så sjukt positiva
och optimistiska. Flickan ligger
i fosterställning på golvet och
vet inte vem hon är och mamma
är exalterad över det splitt nya
parkettgolvet i vardagsrummet.

Det är 3 veckor sedan storebror
begick självmord och mamma
har köpt en ny TV och allt kommer
att bli så himla bra och flickan
önskar att också hon var död för
hon känner sig som att hon är
luft och nu är Roger Moore på TV
och mamma skriker av förtjusning
och säger till flickan att vad skönt
och toppen att du är så duktig och
mår så pass bra trots allt, och din
storebror har det så bra i himlen.

En helg när flickan har en sån hemsk
blixtrande ångest så tar hon på natten
bensin och tänder eld på sin skola som
brinner ned till grunden. Det är en härlig
känsla och vips så får hon all uppmärksamhet
och får åka gräddfil förbi kön till BUP.
I hörlurarna lyssnar hon på Ted Gärdestad
och alla är så snälla mot henne och krusar
och gör sig till. Mamma håller på att bajsa
på sig av skräck och flickan känner sig
lycklig för första gången på sex år.