•

Alltså, skrivna och oskrivna regler gällande livsval och leverne, samboende och ringbrynja eller emotionella äktenskap är lika sexigt och spännande som en ögonbrynspiercing, och stinker Stasi, Gestapo och Kyrkans Barntimmar ända till bankrutten.

•

Jag gäspar käkarna ur led åt ’Den Som Vet Bättres-manifest’ - om hur konformitet ”Är. Det. Enda. Jävla. Sättet. Att. Bli. Lycklig. I. Sitt. Liv.” Den här fascistoida självgoda Von Oben-mentalitet, som luktar fårskockslivsföring och individualismförakt som årsgammalt fiskrens, får mig att vilja kräkas upp dagens inmundigande läckerheter [en Piggelin och en halv kopp yoghurt…]

•

Så för att väcka ett uns mord i barm, sväljs magsaften och jag väljer stället att gå bananas på limstift, lösgodis och lacknafta: Så att den av rutten reklam, politisk [Patetisk] plakatpropaganda, kvällstidningshysteri, medicinutsättning-mardrömmar och den av dubbelmoralsdygden och det hycklerihyllandet horeriet, skraltiga Den förträngda märgens svajiga tillstånd, slagit Dagens Dubbelknutar på vareviga synaps och tillsammans med bl.a lillhjärnans luttrat letargiska tillstånd slutligen förvandlat hela knoppens general, Storhjärnan, till en surkukad, såsig, seg och slapp ställföreträdande despot för den forna trimmade kroppen och dito intellektet - tvenne ting som numera under krumma promenader passeras i ilfart av nittioåriga käppbärande damer och som mentalt inte fixar ett parti luffarschack utan att tugga fradga och krampa som en elitepilekter på fultjack och thinner.

•

Men minns för i Helvete detta: Vara nackstyv ägare till både Villa, vovve och Volvo; ha en fast anställning på ett jobb man föraktar, vara målsman/målsmän till tvenne eller trenne avkommor [fler än fem elaka dvärgar får dock högsta hönsen och tupparna i
”Führerforumet för familjemoralens främjande” att börja se snett på en], och både före och efter dräktigheten fitta till kroppen med idogt padelspelande pyntad med AirPods i trattarna [Per Gessles greatest hits] och transportera sig till fejktennismatcherna på den senaste elcykelmodellen och vara ägare av en lindrigt billig Södermalmslya: och Inte minst - manövrera ett superaktivt Instakonto där de egna ungarna outas i 95% av bilderna…

•

De två vuxendagar per år - som cementerar fenomenet att man Faktiskt Inte Alls dödat sin egen person, sina drömmar, sin genuina lycka och dito egentid - visar att man de facto Är ”fri som en fågel” och befäster sin ”Frihet” medelst selfies under galet roligt kubbspelande, flasknurrande Sannng å Kånka, superduperfestligt vinpimplande [under ansvar givetvis], ett fnittrigt gymnasieskoleskvaller, guilty pleasure-erkännanden om vilka killar/tjejer man stoppat tungan eller än ädlare föremål i…

•

Och om det blir en - med tanke på omständigheterna - vråltokigt röjig och härjande sammankomst kanske det under flickfnissande och grabbgrymtande kommer att fotografiförevigas och Instagrampostas mängder med close-ups på wet t-shirtcougars och vattenindränkta boxershortsposerande fyrtio- och femtioplusfarbröder; där man utan att man bett om det påtvingas lyxen att avnjuta bilder på [och bildtexterna sedan! Ring Svenska Akademien!] urknasiga och spontanimpulsiva fetcoolsfestprissar.
som minsann visar att även bullbakande, vällingkokande medelålderspäron - med en tung fäbless för Naked Attraction och allt som innehåller ett riff av Coldplay, kan droppa I-landsdräkten och bugga till Lotta Engberg även fast klockan passerat 22:00.

•

Dessa familjeförebilder törs vidare släppa loss och nästan vara åtminstone en skugga av sitt reella jag, trots att de är föräldrar… detta tygellösa tänk och barbar-hedonistiska beteende uppstår ju emellertid Enbart om kidsen barnvaktas av en Ytterst Säker kontakt; helst en i fronten av blodsbandets brigad, en nära släkting som kan dräpa en geting och hantera både nappflaska och knallpåk.

•

Så får man nu Äntligen SE pestfestbilderna: Snacka om röjpartaj; helt absurt överjävligt packat med karatefyllor, fylleflörtande, Martin Timell-skrevgrepp, tissel och tassel om sin egen barn-aversion; ett slags ta-igen-allt-man-missat-i-livet-lipande, och slutligen bara ett jävla partnerbytarslaskande för att palla med att stå ut med de forntidsbekanta förhållandegenitalier som skall tillfredsställas var fjärde fredag, då kidsen slaggar hos mor- eller farföräldrar och det obligatoriska intimkalendariet påminner om en helg med tända ljus, släckta förhoppningar och tafatta samlagsförsök vilka t.o.m. får undertecknads sexdebut [16 bast… ja, jag var sen i gamet, jag vet] att snudd på planka en grov Jackie Collins-scen toppad med ekivoka Henry Miller-inslag.

Och mer! Till detta: granithårda erektioner, en omänsklig stenkoll på den slaskblöta vaginans lustnerver, vilket gjorde att premiären inte resulterade i ett dugg fumlig eller penibel ”sexuell” upplevelse, ack nej. Att höjden av vällust för de båda överbrunstiga gymnasiesvendomsförvararna bestod i att få ta natt och utföra extatiska möten med Morfeus och John Blindstyre… och således förädla den tonåriga kättjan till något långt sexigare än tafatt Snipp- och Snopp-petting; nämligen att dra upp lakanet över det icke-nedkletade nyllet och låta sig klubbas däckade som veganska sälungar, för att sedan under snarkningar och kuddtrynanden falla in i drömlös slummer, och förhoppningsvis befrias från gårdagskvällens alla valhänta försök att till en löjeväckande, och ofrivilligt parodisk älskog. Men frågan är vem som vaknar Först, och får applicera Coyote Ugly-insatsen… eller om hen väcker det nattliga bytet, böjer ner huvudet, blundar och tar en för laget. Vi får se.

•

Brunstlapp: Jag är typ sinnessjukt manisk för närvarande - märks det?! - och inväntar kraschlandningen. Jaja, det var kul att terrorskriva en romankommentar här. Nu skall jag unna mig lite senlunch: Pepsi Max och en [!] Piggelin. Jag är löjligt stor i maten f.n. - älskling[ar].

•

Allt. Jävla. Gott. <3

.
•••

Något slags info om klottret ovan:

[När humorn hamnat i kläm, poesin tacklats undan av VULGÄRT TRIST ögonpornografi, och den Reella makteliten styr tänkande, tyckande, livsstilsval osv. så kladdade jag ihop detta i något slags absurt psykmaniskt skick... {men, nädå, EJ bipolär - ordentligt utredd i ämnet och har även agerat försökskanin för bipolär medicin, med milt uttryckt ogynnsamt resultat.} Det är alltså i ett tungt speedat/övertrött tillstånd som jag knopade ner den här ytterst röriga brandfacklan, som snuddar vid något slags dagboksinlägg.

•

Upplägget är kasst, texten är i princip helt oredigerad, och den känns mest som en transkribering av en galenpannans rant. Må så vara då. Men jag orkar inte vara en versformsföljande viktigpetter Hela tiden. Vacker helg på er, själv har jag varit övertygad om att det varit torsdag fram tills alldeles nyligen. Insomnia är verkligen på riktigt den här gången.]

 •••

Och bilden då: 

[Hemma i Sala igen, och har överösts med post/paket som beställdes för eoner sedan. Men en ny Christina Lindberg-tischa uppväger all sabla väntan och förseningar vad gäller posthanteringen. Jag höjer bägaren, och sveper min sejdel... med Proviva - blåbärssmak, osötad.]

•

Edit, 23:12: Så, ja. Fixat och klart. Bilden synlig.