I en avlägsen framtid (tre månader, år eller decennier)
är häktet och fängelset samma sorts bebyggelse.
Det är för det mesta automatiserat. Men vissa tjänster
sköts av människor eller robotar.

Var det ligger, finns få uppgifter om. Är det på en öde ö,
i rymden uppe i atmosfären, i en ödemark och steril som
en öken eller kanske nere i havet, omflutet av vatten?
Få om någon vet och om du inte är gäst i det,

behöver du alls veta om dess existens? Några regler att
hålla sig till finns förstås. Om du blir ‘bråkig’, så får du
stötar av att vistas på olika ställen av golvet.
Golvet närmast den vägg där en dörr öppnas så du kan

göra dina ärenden, kan vara en del av stötsonen.
Jag väljer här att ej i onödan göra reklam för ett
liggande stort n. Får du problem med stavningen
kan du ställa dig i ett hörn och invänta framtiden.

Bilden är denna. För att du skall förstå har jag tecknat
fängelset och kan nu beskriva det, utifrån den teckningen.
Som du kan se av bilden finns det litet olika rum.
I hörnen kan det sitta iakttagare och se in i det.

De oktava rummen, det vill säga med fyra långsidor
och så fyra ‘hörn’ i rummet. De fyra hörnen vetter vart
och ett mot ett iakttagarrum, genom att hörnet är
avskuret av en snedvägg.

Som att ha en fyrkant med hörn a, b, c och d.
Två hörn är då motsatta som en diameters kryss.
Rummet har ett galler av stål och pansarglas i var
och en av väggarna som är en långsida.

På andra sidan pansarglaset finns ännu ett rum,
vilket går att se in i. Även i det rummet är väggen till
’din cell’ gallerförsedd. Du kan se in i rummet,
men det går inte från det rummet att se in i ditt.

Längs alla fyra långväggarna i det rummet finns det
pansarglas och galler, men personen i rummet kan
inte se ut. Dock kan vem som helst i vilken cell som
helst se uppåt.

Eftersom taket är genomskinligt och inte verkar
’finnas’ alls. Som en taklöst rum i en innergård.
Rummet har inga möbler utan är bara som en kub.
Höjden upp till taket är omkring tio meter.

’Ditt rum’ eller cell om du så vill, saknar möbler
och du får sova på golvet, som är hårt på alla ställen
utom ett. Där är det jämnt mjukt som en säng i
ett logement i det militära.

I det militära är sängen som att det låg något hårt
under madrassen, så den inte kan bågna, likt en banan.
Genom att madrassen är mjuk men botten är hård,
sover du ’bra’ och sovställningen är ’human’

för kroppens allmänna hälsa. För att du skall förstå
själva idén kring konstruktionen av rummen, så kan du
alltså se ’genom’ väggen på fyra sidor, men den som
befinner sig i det andra rummet kan inte se in i ditt rum.

I rummet, som inte är ditt, är ibland tomt och där syns
inget särskilt utom att rummet liknar ditt eget.
Du släpps in genom ett av hörnen som är samman bundna
ingångar, som vit eller grå korridor du går genom för

att komma till ditt rum. På så vis är det som en konstruktion
av flera rum i kvadrat, liggandes intill varandra, omgivna av
andra likadant konstruerade kvadrater. Det är som att befinna
sig i en sort privat isolering. Ibland öppnas en dörr i ett rum

du kan se. Då träder någon in i rummet. Den personen
inspekterar rummet, eller ser i vilket fall ut att göra det.
Det är en skådespelare med uppgiften att spela oberäknat
knasig och oberäknat normal i en verklighet där själva tiden

inte går att planera eller ens förutsäga. Men problemet är
att du inte vet om personen ifråga är en ’arbetslös skådespelare’
som skall göra sin roll trovärdig eller om det är en ’normal dåre’.
Här kan frågor uppstå som ‘mathållning’, ‘göra toalett’

och så vidare. Men jag lovar dig, det är problem du inte
behöver fundera över. Allt det där finns det en lösning på
och du kommer efter hand underfund med ‘hur det hela
är arrangerat’. Det är förstås du själv som väljer godta

eller avstå. Om en dörr i ett av hörnen öppnas och det inte
kommer in någon, blir du väl nyfiken? Du närmar dig
öppningen och väljer att gå in i rummet där bakom.
Automatiskt stängs dörren bakom dig och ett rum

som en roterande sak öppnar sig. Det är likt en roterande
svängdörr och du kan själv styra vilket av de fyra avdelade
rummen du skall besöka. Ett rum är till för att tvätta sig i.
Nästa har ett bord med en mjuk kant, som på ett fartyg

i sjögång. I bordet finns en bricka, på brickan står ett glas
monterat som går att svänga upp och ned. Du måste luta
dig fram för att ta del av vätskan. Istället för tallrik finner
du en fördjupning i ’brickan’ och i den finns det mat. I

en mindre fördjupning finns det någon sorts gele som
efterrätt. Det finns bara en sked som får ersätta alla
vanliga bestick. Du har en portion, men inga flera.
Det finns en svängbar stol framför bordet. En pall utan

ryggstöd och den går att svänga ungefär 150 grader,
om du tänker dig ditt eget synfält som mellan 180 och
120 grader av en cirkels 360. I påföljande rum finns
ett bord med ett bryderi att lösa eller inte.

I den fjärde alkoven finns en toalett. Du behöver inte
bry dig om skötsel och renhållning i något av dessa
fyra små utrymmen. Hur det går till eller vem som sköter
om den saken har du ingen aning om och du behöver

inte heller bry din hjärna med hur saker fungerar,
ungefär som en annan mekanisk manick. Du kan an-
vända litet olika saker och bara som ta dem för givna
utan att behöva skänka sköteriet ens en tanke kanske.

Att du ens kan föreställa dig och som fantisera över en
framtid som bara kanske kommer och hur delar av den då
kommer att kunna ta sig ut. Dina egna (van-)föreställningar
är ju inte ditt eget syskons egna, utan bara just dina.




(Nu äter ju inte jag torkade bananer längre,
men de är gula och energiska i alla fall
och så går de att sjunga om, som ur är.)
o