Tänk att man en dag ska dö.
Vilket fantastiskt privilegium.
I detta liv så har jag alltid
valt mellan pest och kolera.
Jag är så trött på att vakna
varje dag näst intill utbränd,
jag är så trött på denna värld.
Livet är ett straff för några
brott som jag inte har begått.
Jag är intrasslad i den djupa
kris som världen befinner sig
i och det finns ingenstans att fly.
Jag självömkar mig inte jag bara
säger det gör ont att finnas till.
Det går inte att leva och ständigt
nästan vara utbränd och slutkörd.
Jag har idéer och ambitioner men
man måste ha bensin i tanken också.