Jag höjer högt mitt glas
till alla verksamt gömda
vägda och bedömda
ihågkomna och glömda
frivilligt fördömda
alla kunskapsdemagoger
Ann-Britt, Per och Roger
samt andra pedagoger
vilka sliter med sitt tjat
om subjekt och predikat
som predikar och som pratar
om tangent och derivata
ni vet ju att de hatar
när ni aldrig slutar mässa
om formaldehyd och estrar
allt sådant som förpestar
och stör den inre friden
liksom statsskick och partier
samt politiska ideologier
skapar strider
ja, ni föröder de små liven
med pärlorna ni gnider
och strösslar över svinen
de faller dovt på örat
ni möter vridna miner
från högstadieglinen
både höst- och vårterminen
glider bort, ni tappar hopp
och allt ni får för mödan
är några få sekiner
till brödfödan, så sköna
andar börjar blekna,
gå i grått
ni blir som grå fantomer
står i gråa korridorer
och väntar på pensionen
eller utmattningssyndromen
men tack och lov
så finns ju loven
du kan andas, pusta ut
ladda upp passioner
och vila ut din trut
fast ibland kan nog semestern
också vara pesten,
om du inte lyckas
plana ut, varva ner
släppa ut all stressen
då kommer tankarna
och tvivlen, pressen
som ett slag i magen
så fort du sänker garden
"vad är viktigt,
vad är sant?
tänk om inte kunskap
är så himla intressant?"
Då kan jag ge ett råd,
ty jag är i samma skrå:
skit i alla värdegrunder
och förgät
alla läroplansedikter,
tentor och essäer
de förtär er
blir till plikter
enkäterna som mäter
fräter,
hellre lär er
fokusera helt på dikter
om ens det
börja njut,
för sommarn har ett slut
men tänk inte på det nu
istället, spejsa ut
släng din lur
varför inte fucka ur
och ta en långtur
i en riktig åskeskur
det blir en sinekur
för dig att riva
ned din kunskapsbur,
lägga orden lat och dum
till din egen fatabur
bada naken, trött men vaken
stå på huvet
uppå taken
eller bara zooma ut
implodera in till mitten
intonera fram den inre,
riktigt tysta radiohitten
ligg och sov,
dröm dig bort
glöm bort hela shitten
det är lov