tills vandrare skriver över arket
ljuset skriver varligt
mörkret suddar ut alla tecken
hör inte det sköra som brusar förbi
då står människan naken
och vinter bor i själens öga
ett vitt skrik söker ljuset
sipprar droppar över såren
vad vore vi i stunder av sorg
utan våra vingar och drömmar
och ett paraply
en älskad hand håller fram
då regnet slår hål på asfalten