Nu, när jag har blitt till åren,
ser jag bakåt mycket mer.
Under glesa huvudhåren
virvlar minnen upp och ner.
Varför blir jag svag i knäna
av en trumpen promenad?
När jag klättrade i träna,
var jag alltid stark och glad!

Men det kunde vara värre,
tänker jag i sinom tid.
Evigheten hos vår Herre
tar ju helt naturligt vid.
Efter hösten väntar våren.
Sån är cirkelgångens lag.
Därpå tänker också jag
nu, när jag har blitt till åren.