Kan inte se jag nästa soluppgång.
Och mörkret kryper närmare ett hjärta.
Kan inte fågeln leva som en fång,
Den äter knappt, den sjunger inte sång.
Men solen var och är i nära fjärran.

Den solen hela tiden nära här -
Der ligger bakom kullen, vid horisonten.
Men lilla stig är längre vid varje steg,
Och luften tjocknar nu i atmosfär,
Där åskan spricker, skurar faller sönder.

I storm, i regn, i annat kämpig tid,
I varje slags oväntade oväder,
Finns inte sol - finns ljus från hjärta mitt -
Som är ett ljus i någonstansens mitt -
Och fågeln inom hjärtat renar fjäder.

Kan inte livet hela tiden vara på sitt topp;
Det oftast faller ner... men där finns alltid hopp.