Vad hemskt att vara människa och mot sin vilja ha försatts i denna omöjliga och jävligt plågsamma situation. Se på samhället och världen vilken katastrof. Det är stört omöjligt att få uppleva någon riktig lugn och ro. Allt bara kör runt i skallen i ett fullständigt ohållbart kaos. Mina demoner är på väg att knäcka mig och djävulen slår på sin stora röda trumma och trivs alldeles ypperligt utmärkt av att se människorna frivilligt avsäga sig sina goda ideal och sin ryggrad. Staden är ett jävla dårhus utan doktorer. Men mina kattungar är så himla fina. Jag strävar efter att vara exakt som dem. Men faktum kvarstår det är fruktansvärt obehagligt att vara människa. Vidrigt.