Varför skulle jag behöva dig?
Jag har mig.

Jag köper blommor till mig. Målar om hela lägenheten för att ta bort spåren av dig. Köper grundfärg och lackfärg och rollar byrån medan jag äter oliver och chips till min favoritmusik.
Jag tar hand om mitt hem, fixar mat till mig. Jag tar hand om min kropp:
rengör den, masserar fötterna, smörjer nagelbanden med olja, lagar mat som är bra för den, bokar massage och dansar på köksgolvet. Jag ställer upp för mig själv, är mjuk när jag behöver det och pressar mig själv att göra saker jag egentligen inte vågar men som leder till något bra. Jag skriver in tider för perseider i almanackan och tar mig dit det är bäst utsikt. Jag låter mig själv älskas och omfamnas. Jag lär mig känna vördnad inför min kropp.
Jag köper det godaste kaffet och skriver i den fina anteckningsboken jag köpte till mig själv. Jag plockar blåbär i skogen, gör pilates varje dag och lär mig andas så att mitt nervsystem ska vara harmoniskt. Jag finns där varje gång någon annan inte gör det. Jag accepterar inte längre kärlek till mig som jag skulle vara tveksam till för andra. Jag planerar resor och lagar matlådor och städar så jag har det fint omkring mig. Jag ser till att plantera örter så jag alltid har färska hemma: jag tar emot mig själv varje gång jag faller; jag ser till att skaffa stödet jag behöver: jag lär mig älska mig.

Jag är ödmjuk inför mig själv.
Jag accepterar bara kärlek som är bra nu.

Varför skulle jag vilja ha dig?
När jag har mig själv.