Mannen befinner sig i helvetet. Den högt ansedda psykoterapeuten är expert på att intellektualisera känslor, trauman och stört omöjliga situationers trassel och kaos som det inte går att bli fri ifrån. I mannens dröm så faller psykoterapeuten handlöst genom bjälklagret i mannens hus. Du nollförklarar honom säger en kvinnlig vän till mannen. Hans mamma är skvatt galen på ett sånt där normaliserat sätt. Att hon aldrig får ett sammanbrott är ett väldigt gåtfullt mysterium. Mannens barndomsfamilj är som helhet mycket sjuk vilket de inte begriper själva. Mannens ångest är intensiv och strålar ut i hela hans förbannade existens. Livet måste vara ett straff för någonting hemskt som jag gjort i ett tidigare liv tänker han. En dag tar han ett basebollträ och slår sönder alla fönster på det kommunala bostadsbolagets lokaler eftersom de inte sköter om stugan som han hyr. Det är ett oerhört skönt och befriande utlopp men det renderar i sluten rättspsykiatriska vård. Djävulen och hans demoner skrattar lyckligt och njuter. Psykoterapeuten har sadlat om och öppnat salladsbar. Örebro är ett enda stort, trivsamt och ombonat mentalsjukhus. Avdelningen som mannen vårdas på är ett slags mycket kärleksfullt hotell där man får hjälp av de helgonlika skötarna att läka sina själsliga frakturer. Psykologerna är hjärntvättade KBT-extremister så de kan man inte prata om det förflutna med. Samhället kokar av en instängd extrem vreden och ett desperat hat som längtar efter tryggheten hos mamma och pappa. Himlavalvet är lila och endast fiskmåsarna är vakna och läser August Strindberg. Alla människor tänker innerst inne bara på sig själva.