Det är någonting galet över den frikyrkliga församlingen men det är ingen som märker för det är helt och hållet normaliserat. Ett sjukligt lugn fyller kyrkorummet och all denna timida vänlighet och snällhet döljer huggtänder som vill ha ihjäl. Det är något demoniskt över den puritanske och överdrivet positive pastorn och jag får antydningar till panikångest och klaustrofobi när vi hälsar på varandra efter gudstjänsten. Jesus var ta mig fan inte bara snäll och god, han var en krigare och rebell. Barnen ska absolut drillas och hjärntvättas i söndagsskolan och jag småspringer till toaletten och kräks. Hela Sverige är som en vulkan på väg att få ett extremt utbrott men som olika anledningar aldrig exploderar. Jag springer hem från kyrkan, klär av mig naken och dansar till Jimi Hendrix och Jefferson airplane. Jag sveper en vinare och försöker skaka av mig den fruktansvärda känslan från den ohälsosamma frikyrkan. Lotte kommer över och vi älskar vilt och frimodigt på golvet. Gud bevare människorna i den fruktansvärda församlingen.