Dagen är utsökt tunn,
utan minsta spår
Lokalsinnet går i cirklar
i magtrakten
Det gör lite ont
på en obestämd plats i rummet
Ett uns enfald
mildrar intelligensens kyla
Nu blandas minnesfragment
med ljudet av ett avlägset terrängfordon
Ett par direkta påståenden gör halt
En järnhård otydlighet
stålsätter stunden
Husflugan målar slingrande krumbukter
borta vid sovrumsfönstret,
kamouflerad i röjsågen ute i järnvägsslyn
vid Västiträsket
Kroppen lägger mig tillrätta,
delvis synlig nedanför ögonen
Handen lägger sista bokstaven
vid ordet;
ett t
Mycket går åt olika håll
Det mesta försvinner obemärkt
Rumtiden är en räcka åtsidosättanden
Den fjärran röjsågen spinner in hörhållet
i jordfärgade garn;
diamantvassa tranrop glimmar
i glömskan
Delvisheten flackar vilset
Alfabetet tolkar språket bokstavligt
Minnen är skrattspeglar
och punktmarkeringar
A la recherche du temps perdu
är brutala och stilfulla påminnelser
om att ljud är störningar på tystnadens yta,
livet avvikelser på dödens
I alltets drömkaraktär
envisas tingen
Trötta faller hjärtslagen
i onödiga kroppar,
sjunker tidsåldrarna i allt påskyndat
och hetsat
Anpasslingarna knastertorkar
i sans och måtta
ge mig ett snäpp, ett uns, en aning;
en knivsudd gift
i slutet på min spaning