Genomskinlig
skör och tunn
är koppen
av porslin

Med ingjutna
små riskorn
glaserade däri

Så rädda var vi
då vi var små

Att råka krossa
den fina koppen
som var vit och blå

Så känslig
för vår hantering
som vore den
livet självt

Det är på
livets skörhet
och på
just den koppen

Jag tänker nu ikväll